Eftermiddagsvisning 31/8

Hej hej igen. ”Regnet det bara öser ner”… Ja, den här fredagen verkar det som om syndafloden har forsat in över Stockholm. Tar det aldrig slut?

Nåja, inne på museet är stämningen god och varm alla fall. Visningen bestod nu på eftermiddagen av något fler besökare än på morgonen. Jättekul! Denna gång fick jag också en del frågor ställda, och det är alltid roligt.

Tågen tuffade på som vanligt, känns tryggt. Nu är det ett ståhej i museet pga event i södra stallet, så hade varit rätt skönt att få vara en av de små figurerna inne i  tågen och bara segla förbi i sakta mak genom ett somrigt landskap i ljudet av dunk-dunk.

Allt gott!

//Julia

Förmiddagsvisning 31/8

Sommarens sista dag, en regnig grådisig fredagsförmiddag, hade jag en trevlig visning för ett tiotal intresserade besökare i blandad ålder. Fick inga frågor ställda till mig men jag kände ändå att besökarna var delaktiga och lyssnade. Alla tåg, utom ett av B-tågen (godståg med timmer) gick som de skulle.

Vänliga hälsningar//

Julia

Torsdag 30 Augusti 14:00

Eftermiddagens visning lockade både små och stora besökare. Tågen gick fint denna visning, nu är även timmertåget tillbaka och i full gång.

Efter visningen spelades en kortare intervju med Ulf Adelsohn, förre styrelseordförande för Statens Järnvägar, in med modelljärnvägen som kuliss.

Detta kommer sändas i SVT:s ”Agenda” på Söndag, så håll ögonen öppna!

Det var ett glatt återseende av en modell som produktionsteamet sett för många år sedan och kände igen men också modeller av de tåg som Adelsohn sett i original vad jag förstod. I alla fall kände han till de flesta av loken och kunde deras beteckningar, kul!

/Maria

Onsdag 29 Augusti 11:00

Tre personer som egentligen skulle köpa sig en kopp kaffe kikade förbi modelljärnvägen – och stannade i tjugo minuter! Tågen fungerade fint, sånär som på det tidigare nämnda godståget som inte gick då det saknas en vagn som Uno tar hand om. Rapidloket var piggt och susade fram, vi trodde nästan att färgen skulle fara av av bara farten, precis som farhågorna var för originaltågens framfart när det begav sig.

/Maria

Eftermiddagsvisning 28/8

Visningen på eftermiddagen bestod av en söt mamma med sin lille son och jag. Det blev en mysig privatvisning av järnvägen och tågen gick som de skulle. När dessa hade gått så kom en brittisk familj och fick en lite snabb genomgång av mig. Lika trevligt som första visningen.

Kram//Julia

Modelljärnvägsvisning 28/8

Dagens första visning inleddes med totalt fem lyssnande besökare, men fylldes snabbt på efterhand med intresserade. Detta var min (Julias) premiärkörning av järnvägen, det kändes pirrigt men jag fick gott stöd av Maria som var med. Tågen gick fint – dock var inte alla i drift. Ett av godstågen (B-tåg) hade en vagn som Uno tagit på lagning. Han planerar att komma imorgon (onsdag). Jag tycker det var roligt att hålla visningen av den otroligt fina modellen, och fortsätter med nästa nu i eftermiddag! Allt gott! / Julia

Måndag, 27/8/2012, kl. 14:00

Oj, sicken mysig stämning det va på visningen 🙂 Barn, vuxna och pensionärer lyssnade entusiastiskt och barnen svarade på mina frågor.

Ett nytt batteri till miken gjorde susen! Nu är det inget knastrande längre 🙂

/Agge

Måndag, 27/8/2012, kl. 11:00

Väldigt många besökare för en måndag minsann, det är ju alltid kul.
RA-loket kändes väldigt pigg!
Miken sprakade, så nu har jag bytt batteri för att testa om det va dags att byta. Nästa visning kl. 14 vet vi om det va batteriet som va boven.
Annars gick allt strålande!
/Agge

Söndag 26/8

15:00-visningen gick fint, Uno var på plats och tågen rullade troget på. Ett stort antal besökare trängdes vid visningens början likt resenärer på en perrong. Efter visningen kom Uno fram och pratade med ett par beundrare, och fick lovord från både gammal och ung!
En mysig avslutning på en i övrigt regnig och grå söndag!

/Björn C

Söndag 26/8

Regnet faller stilla utanför muséets dörrar och dagens första visning tar sin början, akustisk dagen till ära, eftersom headset-micen inte fungerar. Det är fullt med folk kring modellen; förväntansfulla och intresserade inspekterar de modellen. Så analyserande är deras blickar att jag nästan undrar om jag fått experter på besök.

Visningen går fint, även om det ibland är svårt att höras utan mic, och tågen sviker mig inte. Jag talar om Uno, om 1948, om grönfärgat teddytyg och om solkurvor och får instämmande nickningar från besökarna. När klockan är 12:15 rundar jag av, tackar för mig, vänder mig om och möts av en ung besökare som har en fråga att ställa.
”Kan du köra en gång till, min pappa måste få se, han är här snart!”
Naturligtvis, svarar jag och passar på att visa lite hur modellen ser ut bakom kulisserna. När pappan anländer kör jag en sista liten runda. Pappan och sonen verkar båda nöjda; de lägger båda märke till detaljrikedomen och pekar och viskar sinsemellan.

Med en varm känsla inombords stänger och släcker jag efter mig.

”7 år…”

 

/Björn C